Mitt konstnärskap tar sin utgångspunkt i avsked och söker ihärdigt efter ett återskapande, en pånyttfödelse, en mening med de förluster som vi alla genomlever. Platser, hem, människor, identitet och språk. Förluster, trauma...samtidigt vill jag inte måla livet svart utan lyfta fram, det sköra, det spröda och det stilla livet. Det som vi idag tenderar att ta för givet och glömma bort och som sedan oundvikligen, när vi minst anar det, faller sönder.
Här och nu försvinner, jag vill påminna åskådaren om det.
Enligt prof. Gunnar Olsson, orienterar vi oss med hjälp av osynliga, inre kartor. Våra subjektiva kartor har formats under hela vårt liv av erfarenheter och upplevelser, möten och platser.
Min strävan som konstnär är att göra det osynliga synligt. Gestaltandet och iscensättandet är min väg in i dialog och ett aktivt ifrågasättande. Där hoppas jag att vi kan mötas, utvecklas och få en djupare förståelse oss själva, för andra och verkligheten.
